På söndag händer då flyttar jag hem till Sverige igen..
På själva alla hjärtans dag så kommer jag hem och jag längtar som bara den. Har redan hunnit packat alla mina saker. Det enda som är kvar nu är att damsuga rummet, tvätta lite kläder och boka biljetten till bussen.
Ska boka biljetten idag med mamma över telefon så jag längtar som bara den. Tror allt kommer att kännas mer verkligt då. Imorgon ska jag till Andreas och Catherine, blir nog att lämna tillbaka datorn då, så lär väl rensa den nu idag. Sen på lördag skulle vi gå på bio och se på Avatar så det blir en lugn och bra kväll. Sen på söndag åker jag och resten av familjen Douma till Karlstad eftersom dom ska storhandla och jag ska ta bussen därifrån till Borlänge.
Blir väl att följa med dom till affärern före, tänkte jag skulle köpa lite smågodis och något att äta på bussen hem. Tur då att buss resan inte tar mer än 3 och en halvtimme hem den här gången. Kommer att åka från Karlstad 16.30 och ska vara i Borlänge 20.00. Hoppas då att Mia står och väntar på mig vid resecentrum och hjälper mig med mina 4 väskor. Så jag slipper vänta en timme på bussen hem och sedan försöka släpa på alla 4 väskorna. Om inte så får jag lösa det på annat sätt, men gå det ska det banne mig göra!!

and where your love has always been enough for me.
i'm not running from.
no, i think you got me all wrong.
i don't regret this life i chose for me.
but these places and these faces are getting old
so I'm going home.
well i'm going home.


Texten får tala för sig själv!

"Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh.

Hello!

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina känslor, eftersom jag inte kan känna dom fullt ut.
Jag är inte arg, inte ledsen, inte besviken, inte glad. Jag är ungefär som en frukost blandning, en blandning av allt det där goda men ändå inte. Jag kan inte påstå att jag inte gillar det för jag gör det faktiskt! Det känns som att jag kan släppa allt bakom mig nu. Den där klumpen jag hade i magen blir för varje dag mindre och mindre. Kanske har jag insett att det här inte är värt att grubbla över. Men allt hände så fort på så kort tid och kanske kan jag inte uttrycka mina känslor eftersom jag i själva verket vill slippa dom för ett tag.

Jag vill leva, jag vill skratta, jag vill vara den där flickan jag alltid varit!
Och ni gör så att jag kan vara just den flickan och vet ni vad? Jag ÄLSKAR er! ♥

Jag önskar jag kunde sova som vanligt, men det kan jag inte. Jag har svårt att slappna av och tillslut blir jag så trött på att försöka, så jag går ner och gör något annat. Jag vill kunna sova som förut, lika tryggt och bra. Jag kan inte påstå att jag lider av sömnlöshet, jag har bara svårt att somna. Men jag lyckas alltid somna när krafterna tagit död på mig, när jag är för trött för att göra något annat, för trött för att gråta. För tom för ord, för tom för kärlek fast jag har så mycket att ge. Jag känner en sån stor lust, en sån stor saknad för allt. Men hur ska jag kunna slappna av när jag inte ens är i närheten av just det.