Jag önskar jag kunde sova som vanligt, men det kan jag inte. Jag har svårt att slappna av och tillslut blir jag så trött på att försöka, så jag går ner och gör något annat. Jag vill kunna sova som förut, lika tryggt och bra. Jag kan inte påstå att jag lider av sömnlöshet, jag har bara svårt att somna. Men jag lyckas alltid somna när krafterna tagit död på mig, när jag är för trött för att göra något annat, för trött för att gråta. För tom för ord, för tom för kärlek fast jag har så mycket att ge. Jag känner en sån stor lust, en sån stor saknad för allt. Men hur ska jag kunna slappna av när jag inte ens är i närheten av just det.